Projektansökan grundar sig på lundabolaget Elonroads  idé som enkelt uttryckt går ut på att förse vägbanan med laddskenor så att elfordon kan ladda batterierna både när de kör och när de står stilla.

Per Löfberg från Future by Lund har varit projektledare för arbetet med ansökan tillsammans med Elonroad, Lunds kommun, Lunds universitet, VTI, Innovation Skåne, Kraftringen, LTH, Skånetrafiken, Solaris Buss och Ramboll. Under ansökans gång har det också funnits ett fantastiskt stöd av många parter från politik, forskning och industri. Det fortsatta arbetet kommer att ske i ett konsortium under ledning av Innovation Skåne. Future by Lunds roll är att genomföra de första stegen och plantera processen i rätt sammanhang.

I ansökan har gruppen utgått från vad den tycker är viktiga principiella krav på elvägstekniken. Den ska passa olika fordonstyper och storlekar, den ska fungera både på landsväg och i staden, samma laddteknik ska kunna användas både för statisk och för dynamisk laddning, elvägstekniken måste kunna överföra elektrisk effekt inom ett stort effektområde och det är bra om den kan flyttas vid t ex ett vägarbete. Laddtekniken som ska användas i Elväg Syd uppfyller dessa krav.

Vad skulle då fördelarna med elvägar vara som lundagruppen ser det? Ju fler som kan dela på kostnaden av infrastruktur för laddning desto mer ekonomiskt blir det. Ett utbyggt system skulle minska behovet av stora batterier i samtliga elfordon vilket sparar både pengar och miljö. När elvägen finns på plats skulle den skynda på övergången till elektriska fordon och de som kör elfordon slipper oroa sig för om laddningen ska räcka hela vägen. För många är det också mer estetisk att ha matning underifrån istället för i hängande luftledningar.

Slutligen vill vi gärna delge er ett räkneexempel från ansökan. Det visar på vilken nytta en fullständig elektrifiering av vägtrafiken i Sverige skulle kunna göra.

En fullständig elektrifiering av vägtrafiken innebär i Sverige ett energibehov om c:a 14 TWh (personbilar), 6 TWh (lastbilar > 17 ton), 5 TWh (lastbilar < 17 ton) samt 1 TWh (bussar), totalt 27 TWh inklusive övriga fordonstyper. Kostnaden för batterier till dessa fordon, om all energiöverföring sker genom Statisk laddning, är c:a 38 miljarder kronor/år för personbilarna samt ytterligare 12 miljarder kronor/år för lastbilar och bussar, oräknat kostnaden för ett nät av snabbladdningsstationer. OM det svenska riks- och europa-vägnätet kunde erbjuda Dynamisk laddning till dessa fordon så skulle motsvarande batterikostnader sjunka till 7 miljarder kronor för personbilarna och 2 miljarder kronor för lastbilarna. Skillnaden i kostnad är alltså c:a 40 miljarder kronor/år. Samtidigt skulle kostnaden för att bygga de 15 600 km elväg som i så fall skulle behövas uppgå till 20 miljarder kronor/år, exklusive underhåll. Av dessa beräkningar kan man dra slutsatsen att elvägar har en potential att inte bara betala sig snabbt, utan att också ge betydande miljöfördelar, framför allt i form av minskat batteribehov och därmed indirekt lägre fordonskostnader och lägre energiförbrukning. En annan slutsats är att det enskilt största bidraget till dessa fördelar kommer av det minskade behovet av batterier till personbilar. (ur ansökan till Trafikverket)

Nu ser vi fram mot ett arbete med Elväg Syd!

Bild: Elonroad.