I vilket av Agenda 2030:s sjutton hållbarhetsmål ingår det djupt mänskliga behovet av konst, kreativitet och kultur? Under en workshop vid Konstnärliga fakulteten skulle Magali Ljungar-Chapelon, konstnärlig forskare i digital gestaltning, försöka passa in arbetet med olika konstarter bland de globala målen, men hittade inget mål som hon tyckte var lämpligt. Lösningen blev att skapa ett eget mål, den existentiella hållbarheten. Just nu formas ett större samarbete inom kulturella och kreativa näringar som tar avstamp just i tanken på existentiell hållbarhet – och som även ser på hur kultur och kreativa näringar kan medverka till att lösa våra stora samhällsutmaningar.
Det Europeiska institutet för Innovation och Teknologi, EIT, hanterar den enorma innovationssatsningen KIC, Knowledge and Innovation Communities som riktas till strategiska utvecklingsområden. Lunds universitet är sedan tidigare kopplat till EIT genom bland annat en Climate-KIC och en Food-KIC. Nu kan det bli en helt ny satsning under 10-15 år med ca 1 miljard per år kopplat till ett Knowledge and Innovation Communities (KIC) for Cultural and Creative Industry. Utlysningen inom området för kultur och kreativa näringar, (KKN/CCI) väntas till hösten och Lunds Universitet har tagit täten för att samla ihop svenska och nordiska aktörer inom området för att formera sig för de möjligheter som detta kommer att innebära. Arbetsnamnet kring detta är Nordic Creatives & Friends. Arbetet fokuserar på öppenhet, partnerskap och innehåll och frågan ”Vad tycker vi är viktigt att göra tillsammans”? Utlysningens nya innehåll och agenda syns även inom de andra stora EU-programmen som Horizon, Creative Europé med flera vilket gör det extra viktigt att arbeta med. Här kan du läsa mer om arbetet.
I samband med upptaktsmötet berättade fil dr Magali Ljungar-Chapelon, konstnärlig forskare i digital gestaltning, LTH:s representant i Lunds universitets arbetsgrupp för Kultursamverkan, forskningskoordinator på LTH och lärare vid Konstnärliga fakulteten, om hur hon upptäckte att den existentiella hållbarheten saknades bland de sjutton globala målen.
– Självklart behöver vi arbeta med de sjutton globala målen, men jag tror inte att det är tillräckligt, utan vi behöver även arbeta med djupare mänskliga mål. Ur ett humanistiskt pedagogiskt perspektiv kan konsten bidra till att avslöja livets väsen genom att skapa mening som också omfattar motsatsen i form av det absurda, motsägelsefulla, destruktiva såväl som det sublima.
En meningen med att väga in existentiell hållbarhet och arbeta mer tvärvetenskapligt skulle kunna vara att ge en djupare förståelse av andra samhällssektorer.
– Universitetslärare och forskare från varje disciplin ger en värdefull grund för målinriktad utbildning av studenternas förmåga att utveckla ett öppet sinne för att kunna reagera på oväntade situationer, ta itu med komplexitet och vid behov kunna bygga murar mot destruktiva fenomen och för att uppnå hållbarhetsmål i specifika samhällssektorer. Segmenterad yrkeskunskap räcker dock inte för att kunna träna en mer omfattande form av hållbarhet, en existentiell hållbarhet som överbryggar och inkluderar mänsklig erfarenhet i alla samhällssektorer och i mötet med världen. Ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt, inklusive en kulturell och filosofisk dimension, kan vara nyckeln till att hantera existentiell hållbarhet.
Birgitta Persson, som finns på Nordic Creatives & Friends kampanjkontor och som dessutom var webbinariets moderator, refererade till Karen O’Brien, professor på Department of Sociology and Human Geography på Oslo universitet. Birgitta berättade om Karen O’Briens tankar om att mänskligheten har fokuserat på klimatkris och klimatförändringar som problemet i årtionden men trots både imponerande vetenskapliga och tekniska framsteg och att man är överens i grundläggande frågor har man inte kunnat skapa åtgärder som gett resultat. Därför skulle man kanske istället behandla klimatkrisen som en relationskris. På det viset skulle existentiell hållbarhet kunna vara ett koncept som är till hjälp när man ska närma sig relationskrisen/klimatkrisen.
– KIC:en är i huvudsak en uppgift att bygga en förmåga att hantera de komplexa utmaningar vi står inför. Vi behöver arbeta med att förstå kopplingarna mellan det komplexa snarare än att hitta lösningar på alla små delar, säger Birgitta Persson.
Sanimir Resic, rektor på Musikhögskolan i Malmö, talade om att arbeta med ett europeiskt projekt i en europeisk och internationell kontext. Han lyfte bland annat fram EU:s olika faser, där han menade att den första var ekonomisk, den andra politisk och att den tredje och nuvarande är den kulturella. Han jämförde också arbetet med att arbeta och skapa förändring genom kultur med blomman vallmo, som blivit en symbol för överlevnad i ibland annat Storbritannien eftersom det var den enda blomma som växte på de europeiska slagfälten efter förödelsen under de båda världskrigen.
– Vi har en god chans att precis som vallmon bli symbolen för att upprätthålla vår nuvarande och framtida existens, påpekade Sanimir Resic, som förutom att han är rektor på Musikhögskolan är docent i Europakunskap och dekan på Konstnärliga fakulteten.
Läs mer på universitetet hemsida.
