Under våren har ett virus gjort att mycket av det vi tidigare såg som självklart har förändrats. Vilka strategier har varit framgångsrika för att klara krisen och vad är viktigt att tänka på när samhället ska återstartas när krisen är över? Future by Lund startar nu en intervjuserie inom vårt nätverk för att spana efter Future by Lunds nya normala. Vi lyfter den kompetens som finns i vår närhet så att vi gemensamt kan förbereda oss för framtiden och ser vad krisen har betytt ur ett innovationsperspektiv. Vet du någon person som sitter inne med kunskaper och infallsvinklar som kan vara intressanta för oss att ta del av? Skicka gärna förslag på personer att intervjua till info@futurebylund.se

‍

Göran Lindsjö är en internationell AI-rådgivare med en bakgrund på Sveriges närings- och finansdepartement. Han har arbetat med AI i 35 år, drivit flera företag inom området och är numera bosatt i USA.

Pandemin har inneburit stora påfrestningar på vården. Vilka möjligheter och vilka faror finns det med att använda AI för att ge förbättringar inom vården?

- Möjligheterna att använda AI är jättestora och som jag ser det är de större inom vården än i någon annan bransch. Nyttan handlar inte minst om bättre diagnoser. Det har visat sig att människan och maskinen gör det bästa jobbet tillsammans snarare än var för sig. Det handlar också om att man med hjälp av AI kan göra behandlingsmetoder som är mer personanpassade, alltså att man tar fram specifika behandlingsmetoder utifrån en viss patient.

- En annan viktig nytta är också att använda AI för att snabbare utbilda personal på nya saker. Genom att använda AI kan vi få hur många möjligheter som helst. Parallellt behöver vi vara vaksamma på de nackdelar AI kan innebära inom vården. En fara skulle kunna vara att tekniken kan använda ”fördomsfull” data som kan uppstå om man till exempel tränar tekniken genom att enbart undersöka hjärtinfarkt på äldre män. En annan typ av fara rör integritet och den faran finns ju redan innan AI men AI accelererar risken eftersom AI är beroende av stora datamängder. Självklart försöker mana anonymisera den data man har, men det är svårt att veta om man lyckas och om data man använder trots allt inte spårbar.

- Jag tycker ändå att faran för svensk del just nu är större att vi inte tillräckligt kommit igång att utnyttja möjligheterna med AI. I Region Örebro har man tagit ett bra initiativ och vill använda AI för många olika uppgifter. Det kan i förlängningen leda till kortare vårdköer, bättre diagnoser och lägre skatter. De har då tittat på vad som är gjort i omvärlden. Annars har vi en tendens inom svensk vård och AI att vi helst vill uppfinna det här själva. En del regioner vill börja från början och arbetar genom att använda sin egen mest avancerade personal. Det gör att Sverige är med och bidrar på olika sätt. Men i en rapport från Socialstyrelsen i höstas konstateras det att vi har svårt att skala upp det här i Sverige. Vi startar en hel del projekt inom AI men något gör det trögt att börja använda resultatet ordentligt.

De AI-projekt som initieras under krisen – tror du att de kommer att vara kvar även efter krisen? ‍

- Jag tror att många av de initiativ som tas nu både inom digitalisering och AI inom vård och utbildning kommer att finnas kvar medan i andra sammanhang kommer det att falla nästan tillbaka där det var förut. Men när vi ser tillbaka på pandemin efter att den är över kommer vi att se att den har gett en rejäl skjuts både för AI och digitalisering. Kombinationen av vård och AI är komplicerad och det är inte lika lätt att läsa av en ökning där som det är att läsa av hur antalet digitala möten radikalt har förändrar arbetslivet.

- Vården har upptäckt att till exempel John Hopkins-universitet var tidigt ute med AI och de är den källa som Sverige ofta använder för att få någorlunda korrekt data över vad som händer i Sverige och i dess närhet. Där åker vi snålskjuts på de stora AI-användarna.

Ser du något intressant projekt inom vård kombinerad med AI i Sverige?

- Det finns många vassa projekt med internationell koppling. Ett exempel är Linköping där de är långt framme inom bildbehandling. Man jobbar t ex tillsammans med Stanford. Region Halland är också långt framme på flera olika sätt och har samarbete med de bästa. Det är inte så att det saknas aktivitet på något sätt men det finns ännu mer färdigt som vi skulle kunna använda oss av nu direkt.

I Lund samarbetar innovationssystemet över gränserna under krisen. Märker du att man på liknande sätt bryter ner vertikaler snabbare även i USA?

- De som har kommit långt har gjort försök att göra detta men det är svårt att bryta ner vertikaler överallt. Det blir väldigt applikationsnära det man gör, man gör ofta en specifik tillämpning i ett visst sammanhang. Det är svårt även inom en stor sjukvårdsorganisation att dra gemensamma lärdomar, vilket är synd eftersom det finns mycket gemensamt att bygga upp inom plattformar, verktyg, metodik och kunskap. Egentligen kan man återanvända lärdomar från t ex mönsterigenkänning inom bank, försäkringsbranschen och tillverkningsindustrin. Jämfört med det borde det då vara ännu enklare att återanvända kompetens inom en och samma sjukvårdsorganisation. Ofta faller det på att man är så ovan att tänka i slutapplikationen och att man är van att tänka att den ena kliniken skiljer sig totalt från en annan klinik och att de båda skiljer sig ännu mer från ekonomiavdelningen på sjukhuset. Det kan finnas mycket gemensamt där man skulle kunna dra nytta av varandra. De som har kommit längst, t ex Cleveland Clinic och Mayo Clinic har lyckats bygga upp detta horisontellt inom organisationens olika delar. Det är också sådana sjukvårdsorganisationer som nu under krisen får allt större ansvar även utanför sitt vanliga upptagningsområde.

Det är lätt att se hur krisen förändrat livet för oss på ett personligt plan – både vad gäller resande och möten. Är det något speciellt du har reflekterat över inom detta område?

- Det har varit mycket stora förändringar av vårt personliga liv som vi kände det för två månader sedan och det påverkar förstås våra värderingar. En sak jag har reflekterat över att vi har fysisk distansering men vi borde kanske inte prata så mycket om social distansering – krisen kan till och med innebära att vi har kontakt med fler eftersom vi inte zoomat tidigare men nu är vi redan vana vid det och har extra gott om tid hemma. Det gör att vi nu har adderat fler människor som vi kan ha täta samtal med.

‍