Vad gör kulturellt och kreativt företagande intressant ur ett samhällsekonomiskt perspektiv? I boken "Utvecklingsarbete kring kulturella och kreativa näringar – Drivkrafter, processer och samspel" beskriver Katja Lindqvist hur näringarna väckt ett allt starkare intresse under de senaste tjugo åren och hur detta kan hänga ihop med ekonomiska och politiska förändringar. Under det kommande arrangemanget “Unexpected arts and science innovation forum” i Lund kommer Katja Lindqvist också att medverka i ett panelsamtal kring inkluderande innovationsekosystem.
Katja Lindqvist har kartlagt offentliga satsningar på kulturella och kreativa näringar och har närstuderat satsningar i Skåne på både lokal och regional nivå för att ge underlag till slutsatser och rekommendationer för framtida arbete med stöd och utveckling. Några av hennes rekommendationer för åtgärder är att utbilda politiska beslutsfattare om KKN, att etablera en nationell strategi och att tillgängliggöra goda exempel.
- Region Skåne har setts som pionjärer i arbetet med utveckling av KKN både i Sverige och Bryssel, säger Katja Lindqvist. Man arbetade tidigt med ett helhetsperspektiv på KKN och hade med sig både näringslivsutvecklare och kulturutvecklare. Detta är lättare på regional nivå än på kommunal nivå. Samtidigt skapar framförallt specialiseringen inom offentlig förvaltning problem för horisontellt samarbete. Offentlig sektor behöver en stabilitet som inte finns inom näringslivet och det fria kulturlivet, men det innebär också just brist på flexibilitet och snabbhet.
Det har visat sig finnas olika vägar för utvecklingsarbetet.
- Det jag har sett är att det finns olika sätt att skapa möjligheter för utvecklingsarbete inom det offentliga. Det ena sättet är att få till stånd breda politiska överenskommelser. Det möjliggör långsiktiga satsningar och arbetsro för tjänstepersoner i stödsystemen. Det andra sättet är att ”gå under radarn”, det vill säga att bara genomföra olika insatser på förvaltningsnivå utan att det ingår i en specifik satsning på KKN. På det sättet undviker man politisering och kan hantera det som en specifik fråga. De här sätten är fundamentalt olika och har olika styrkor och svagheter.
En väg för framtiden är också att en ha bred syn på utveckling och innovation så att även kultur, kreativitet och KKN innefattas. Där är en knäckfråga varit hur man bäst stöttar gränslandet mellan KKN och andra branscher. Det här kan främja mötet mellan till exempel framväxande teknologier och olika sorters mänskliga behov, ett möte som kan vara grunden för framtida innovationer. En extra bonus i sådana gränsöverskridande möten är att många som är professionella inom de kreativa och kulturella näringarna är vana vid ett friare experimenterande än många andra yrkeskompetenser, och kan på så vis tillföra inte enbart specialistkunskaper till andra branscher utan även ett nytt arbetssätt.
Hur länge har man sett att det finns fördelar att koppla ihop KKN och övriga branscher för att skapa innovationer och hur tror du att detta kommer att utvecklas vidare?
- Designåret 2005 var kanske den första tydliga satsningen från politiskt håll i Sverige, berättar Katja Lindqvist. Då gjordes en rad omfattande satsningar utifrån en tematisk satsning från den dåvarande regeringen. Då pekade forskare bland annat på designens värdeskapande för företag, där man tydligt kunde visa på skillnader mellan företag som samarbetat med industridesigners och sådana som inte gjort det. Men det är stor skillnad på att förstå att det finns en potential i samarbete och att hitta effektiva sätt att genomföra det på i större skala. Och det beror på en rad faktorer, det är inte någon enskild utmaning som är orsaken till att vi inte ser mer av innovationssamarbeten av det här slaget. Det är viktigt att skapa ytor som är intressanta för både professionella inom det kulturella och kreativa området och för utvecklare inom industrin, men det är mycket svårare att veta exakt vilka kombinationer som kommer att leda till framtida innovationer. Därför behöver man satsa på breda arenor. Inom både kultur och idrott är man medveten om att det krävs satsningar på bredd för att hitta spetsförmågor. Detsamma gäller denna typ av utvecklingsarbete. Men det är ofta svårt att få gehör hos politiker för den typen av satsningar – de uppfattas som otydliga. Och politiker undviker sådant som kan uppfattas som ineffektiva satsningar.
Ett sätt att skapa framtidens möten kan vara genom fysiska platser. Lindqvist skriver att ”kommuner behöver även fundera aktivt på hur kultur och kreativitet kan ges utrymme i olika samhällsrum, exempelvis då man planerar för nya stads- eller kommundelar.” Några andra arbetssätt för att skapa dessa möten har varit att arbeta med Triple Helixmodellen (som bygger på samarbete mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor) eller att anlägga olika sorters science parks.
Även arbetet med Creative Plot, Lunds inkubator inom KKN vilken lades ner 2018 nämns i boken.
Vilka insikter är viktiga att ta med sig från The Creative Plot?
- Det viktiga med Creative Plot och andra inkubatorer för kulturella och kreativa verksamheter är att de bygger på en personlig immateriell tillgång, nämligen kreativitet som kan ta olika former, menar Katja Lindqvist. Den personliga kopplingen gör det svårt att hantera i våra vanliga företagsutvecklingssystem. Creative Plot och exempelvis Transit kulturinkubator arbetar med affärsutveckling i faser som ligger långt före traditionella affärsutvecklingsstöd. Det gör att det är mycket svårare att mäta framgången hos den typen av satsning på sätt som man ofta gör med denna typ av offentliga organisationer. Det behövs specialkompetens för denna typ av företagsstöd från samma bransch, för att förstå de specifika drivkrafterna och utvecklingsprocesser. Det är mycket viktigt att ta vara på den kompetensen.
Under Unexpected kommer Katja Lindqvist att medverka i ett panelsamtal kring frågan ”Hur kan vi utveckla internationellt uppkopplade och inkluderande innovationsekosystem?”.
Vad handlar den frågan om för dig?
- Under 1990-talet fanns en rad fristående stiftelser med medel från de nedlagda löntagarfonderna. De kunde utveckla långsiktiga satsningar utan att behöva bry sig om politikens fyraårscykler. Det var viktiga aktörer både inom kultur och industri, och där var ofta möjligheterna stora att arbeta mer innovativt, tycker Katja Lindqvist. Bland annat arbetade KK-stiftelsen med ett excellensprogram inom vad de kallade upplevelseindustrin under åtta år. Den uthålligheten har få offentliga satsningar haft, med undantag för Region Skånes KKN-satsning. Den största utmaningen för offentliga satsningar på innovation knutet till KKN är det politiska systemets styrning som försvårar horisontellt samarbete och experimenterande. Det är viktigt att överväga användningen av skattemedel noga, men ibland kan det offentliga bidra där marknaden har svårt att skapa långsiktiga stödstrukturer. Vi behöver aktörer inom det offentliga som kan samlas kring hur man kan skapa en tillåtande infrastruktur där vi inte specificerar för mycket samtidigt som vi tar till vara aktörernas eget intresse av innovation och experiment. Vi måste börja testa – inga modeller är perfekta från början. Det är också viktigt att undvika prestige och politisering – det är ingen bra grogrund för innovation.
Boken Utvecklingsarbete kring kulturella och kreativa näringar – Drivkrafter, processer och samspel finns tillgänglig via till exempel nätbutiker.
