Hur är det att arbeta med mobilitetsprojekt när samhället ser helt annorlunda ut än det gjorde när projektet planerades? Den pågående pandemin och de nedstängningar den har medfört har inneburit att fler jobbar hemifrån medan andra tar bilen till jobbet och att färre reser med kollektivtrafik, och det påverkar förstås projekten. Samtidigt är det svårt att prova en del av de nya idéer som funnits – som en samåkningstjänst, byabussar och bussen som skulle tagit bybor till affär och pub. På Mobility Forum Webbinar i mars 2021 kunde deltagarna tillsammans fundera på vilka förändringar som kommer att bestå och hur man också kan styra så att positiva förändringar lever kvar.
Under mars diskuterade projektdeltagare i Mobilitet på tvärs med deltagare i andra projekt i ett webbinar hur det är att genomföra mobilitetsprojekt under covid-19. Mötet leddes av Anna Thormann på danska Gate 21. Frågeställningen under träffen var ”Hur är det att genomföra projekt i en värld som ser annorlunda ut än när planen för projektet gjordes?” Inledningsvis gjordes en undersökning av vad deltagarna förväntar sig ska ske på mobilitetsområdet efter pandemin. Första frågan var hur deltagaren trodde att pandemin kommer att påverka människors mobilitetsvanor, och 38 % svarade fundamentalt medan 62 % trodde att förändringarna var mer temporära. Andra frågan visade att 62 % var lite bekymrade för hur de ska nå i mål med sitt mobilitetsprojekt medan 27 % var mycket bekymrade och 7 % svarade att de inte var påverkade. Tredje frågan handlade om i vilken omfattning man har genomfört ändringar i mobilitetsprojektet under pandemin. Där svarade de flesta att de gjort förändringar medan några få inte hade ändrat alls.
KomILand är ett projekt i Västra Götalandsregionen för hållbar tillgänglighet i landsbygder och i mindre tätorter genom kombinerade mobilitetstjänster. Tjänsterna som erbjuds i KomILand inkluderar köp av kollektivtrafikbiljetter, samåkning, elcykelpool och en ”byabuss” för att kunna samåka flera personer. Dessutom erbjuds en tjänst för att hyra grannens bil och så kallade rundor, en slags linjelagd samåkning. Allt detta erbjuds via en app, och man betalar för tjänsterna via en samlad faktura.
- KomILand är mycket hårt drabbat av covid-19 eftersom vi inte har kunnat arbeta med lokal mobilisering alls på grund av pandemin. Vi skulle ha varit på plats vid olika aktiviteter, eller bara funnits vid den lokala affären för att dra in användare. Inget av detta har varit möjligt. Våra lokala samarbetspartners, byalag eller intresseföreningar, är också rejält stukade eftersom de inte kan bedriva någon verksamhet. Sammantaget är läget tyvärr det att våra tjänster används i mycket begränsad omfattning just nu, säger projektledaren Magnus Fredricson.
– Vi har skapat massor av lärdomar och har utvecklat tjänster men i den viktiga delen, att arbeta med användarna, har vi nästan inte gjort några erfarenheter alls, fortsätter han. Följeforskning har knappt heller varit möjlig. Vi arbetar för och hoppas att vi kan få fortsätta projektet i 24 månader för att få med användarperspektivet. Vi kommer då att erbjuda KomILand på fler platser än de nuvarande tre.
Frida Tiberini arbetar i Sjöbo och Tomelilla kommuner och lyfte fram vikten av att landsbygdsperspektivet hålls levande.
– Det finns en brist på alternativ för den som inte bor i staden. Mycket testas först i städerna för det är där man kan tjäna pengar och kan skapa en succé. Vi som värnar om landsbygden behöver att alla aktörer pratar med varandra och att man lyfter fram de resurser som finns. Det kan vara att det finns gott om bilar som kan användas i en grannsamverkan och att det finns en god grannsämja att bygga vidare på.
Anders Bengtsson på avdelningen för Hållbar tillväxt i Lunds kommun har gjort intressanta erfarenheter tillsammans med fastighetsägarna på Medicon Village och Ideon Science Park.
– Det här är ett väldigt kontorsintensivt område som förändrades mycket i och med pandemin genom att många lämnade kontoren för att arbeta hemifrån. De som jobbade kvar på sina kontor tog oftare bil eller cykel och inte så ofta kollektivtrafik. Den nya vanan att arbeta hemifrån gör också att fastighetsägarna funderar över hur framtidens kontor ska se ut. Kanske vill man ha mindre kontorsytor och kanske ska de utformas annorlunda. Under pandemin har dessutom spårvägen tillkommit som alternativ i Lund. Det har uppstått nya flöden och nya behov av att lösa både ”first mile” och ”last mile” eftersom många behöver ett sätt att ta sig till och från spårvagnen. Nu gäller det att kommunen, arbetsgivarna och fastighetsägarna får grepp över vilka förändringar som kommer att bestå och vilka styrmedel vi kan använda oss av för att uppmuntra de positiva förändringarna för framtiden. Det gäller till exempel det ökade cyklandet men också ett minskat intresse för att bygga p-platser.
Efteråt sammanfattade Anna Thormann vad som kom fram under mötet om hur mobilitetsprojekten navigeras under covid-19-pandemin:
1. Pandemin innebär att vi måste hantera många olika känslor, även inom transport – och det ställer krav på kommunikationen i våra projekt.
2. Vår nya vardag visar att vi kan anpassa oss – och det är kanske ett momentum vi kan dra nytta av inom transport?
3. Vår medborgardialog har blivit digital – betyder det att vi saknar någon?
4. Kollektivtrafiken har fått ett negativ stämpel – det måste vi ändra.
5. En flexibel användning av transportsystemet är här för att stanna. Virtuella möten gör att vi i större utsträckning kommer att arbeta hemifrån och resa vid andra tillfällen än förr.
6. De olika sätten vi nu löser vår transport och vårt arbetsliv på kan ge oss kunskap om ett brett utbud av alternativ som fungerar för olika målgrupper. Mångfalden har ökat.
7. Utvärdering av experiment kräver mer antropologiska och kvalitativa metoder och måste peka framåt.
