Vår serie ”Future by Lunds nya normala” fortsätter med projektutvecklare Katarina Scott som fascineras av hur en kris utökar människors och myndigheters förmåga att samarbeta och vara konstruktiva – som till exempel i Lundasupport där näringsidkare får stöd i krisen. En annan observation är hur bra det kan vara att fortsätta hålla en viss typ av möten digitalt – men att man i andra möten måste träffas på riktigt för att skapa förutsättningar för kreativitet och tillit.
Under våren har en kris gjort att mycket av det vi tidigare såg som självklart har förändrats. Vilka strategier har varit framgångsrika för att klara krisen och vad är viktigt att tänka på när samhället ska återstartas när krisen är över? Future by Lund startar nu en intervjuserie inom vårt nätverk för att spana efter Future by Lunds nya normala. Vi lyfter den kompetens som finns i vår närhet så att vi gemensamt kan förbereda oss för framtiden och ser vad krisen har betytt ur ett innovationsperspektiv. Vet du någon person som sitter inne med kunskaper och infallsvinklar som kan vara intressanta för oss att ta del av? Skicka gärna förslag på personer att intervjua till info@futurebylund.se
Katarina Scott har lång erfarenhet inom området för kulturella och kreativa näringar samt entreprenörskap och innovationer. Hennes specialitet att sy ihop lösningar kring affärsmodeller, ekonomi, funktion och organisation. Dessutom har hon erfarenheter av att arbeta internationellt, både i stora europeiska projekt och med platser i andra länder, bland annat i Italien och Mexiko.
Under våren 2020 sattes restriktioner för antalet deltagare på allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Det här påverkade bland annat de kulturella och kreativa näringarna.
– Det tog bara några dagar från att restriktionerna kom till att till de första studiorna gav möjligheter till att visa kultur digitalt. Inom entreprenörsområdet kom många snabbt till diskussioner om hur man kan byta eller låna grejer av varandra eller tillsätta gemensamma resurser. Många personer erbjöd sig handla saker åt de som behövde det. Där möjligheten fanns på ett personligt plan agerade man väldigt fort. Det är fascinerande att se att när man hamnar i kris och får ett gemensamt mål är det enkelt att samarbeta och att vara konstruktiv. Man har kanske inte svaret men alla har en vilja att vara med och ta ett steg i taget.
Viljan att samarbeta och göra saker på ett nytt sätt märktes även på regional och kommunal nivå.
– Jag tycker att jag har märkt mer överhörning mellan olika nivåer och instanser, så att man samlat information för att det ska vara lätt att göra rätt. På kommunal nivå samlade man inom områden som till exempel kultur och näringsliv information om tillstånd, miljö, finansiering och så vidare på ett ställe istället för som det brukar vara på olika ställen. Man har gått samman med perspektivet att fixa något för att någon ska få det enklare. På systemnivån har man alltså blivit mer missionsinriktad.
En del av det arbete som Katarina gör på Future by Lund handlar om att öka organisationers förmåga att hitta sätt att samarbeta och göra gemensamma lösningar. Hur ökar man sin förmåga att se nya lösningar?
– Lika hemskt som en kris är, lika mycket kraft utlöser den hos oss som personer. Vi letar efter lösningar som fungerar och fokuserar inte bara på problemet. Ett sätt är att lyssna mer och ställa mer frågor, det ökar förmågan att kliva ut ur polariseringen.
Under krisen öppnades Lundasupport där innovations- och entreprenörssystemet i Lund samarbetar för att hjälpa företag i Lunds kommun. Lundasupport ger möjligheten för näringsidkare att anonymt ringa och komma i kontakt med affärscoacher.
– Även om all information finns på nätet måste man förstå att när det är kris kanske man inte kan fylla i formulär utan hellre vill ringa. Här handlar det om att vara lite mindre argumenterande och lite mer lyssnande och att rikta in sig på vad det är man vill ska hända.
En annan observation rör Katarinas arbete i olika europeiska projekt och kontakten med de kollegor som suttit i karantän i andra länder.
– Jag har lagt märkte till att deras överhörning, den lyssning som sker mellan oss i våra sociala kontakter varje dag, försvann i karantän. Världsbilden krymper när man sitter i sitt rum och enbart har ett utbyte via digitala kanaler. Om man tar med sig den erfarenheten och funderar tvärtom - på hur en människa ska göra för att få mer idéer, så är det då genom att vara mer i sammanhang där man kan överhöra saker och att utsätta sig för känslor, upplevelser, situationer och tekniker som man inte känner till sedan tidigare.
De senaste månaderna har antalet digitala möter ökat lavinartat. Det här är något som Katarina vill vidareutveckla efter krisen.
– Vi ser nu att vi inte måste åka till Stockholm för enkla saker, det kan vi sköta digitalt. Frågan är nu vilka kvaliteter vi vill ha i de verkliga mötena – kanske är det mer om fördjupad kunskap, skapa relationer och att öka tilliten? Vi kan hitta fantastiska kombinationer mellan det digitala och det fysiska mötet på ett nytt sätt. För vissa elever har hemundervisningen varit väldigt bra, andra har inte presterat alls. Olika sätt att göra saker påverkar kvalitet och resultat. En annan fråga är hur vi återerövrar den internationella kommunikationen och återskapar vår samhörighet med de som är lite längre bort. I den här krisen har vi lärt oss att det är människan som skapar lösningarna trots systemen – nu måste vi se till att jämka ihop dem.
Texten är en sammanfattning av en längre intervju. Vill du ta del av hela – följ länken till filmen.
