IN ENGLISH BELOW

I februari 2024 hölls alltså den första workshopen i existentiell hållbarhet av Lovisa Nyman och Johanna Gustafsson Lundberg från Centrum för teologi och religionsvetenskap på Lunds universitet med Future by Lund och representanter för den rumänska kulturorganisationen PLAI från i Timișoara och Masterutbildningen för Urban managers på Amsterdam University of Applied Sciences (HvA). Workshopen ingår i det nystartade projektet Innovation Portfolio Approach (IPA) som drivs av Future by Lund, HvA, PLAI och Lunds universitet.

I det europeiska projektet Innovation Portfolio Approach (IPA) arbetar aktörerna tillsammans med att se hur ett portföljtänk kan användas för i samhällsomvandling och innovationsarbete. Många av dagens utmaningar är så komplexa att de måste lösas genom många olika och gemensamma insatser från flera aktörer, och ett sätt att arbeta för långsiktiga lösningar är att koordinera en utvecklingsportfölj med utvalda partners och tillsammans skapa en gemensam riktning. Portföljer utgår till exempel från en utmaning eller en möjlighet. Målet med att ha workshopen var att stärka kapaciteten hos intermediärer som jobbar med den kulturella och kreativa sektorn att bidra till grön omställning utifrån existentiell hållbarhet och ta hjälp av vår världsbild och våra värderingar för att driva förändringar.

Existentiell hållbarhet är ett begrepp som har utvecklats av Lunds universitet sedan 2021, och innefattar tanken att kreativa, kulturella och konstnärliga praktiker såväl som filosofiska och andliga tillämpningar har en unik förmåga att öppna upp människans förmåga till förändring. Därför vill man i projektet IPA använda de kulturella och kreativa branscherna för att fördjupa människans existentiella perspektiv så att jordens resurser kan användas på ett bättre sätt.

- Klimatproblemet handlar på djupet inte om teknik, för tekniskt sett är redan det mesta möjligt, utan det allvarligaste problemet handlar om människors beteende, menar Sharona Ceha på Amsterdam University of Applied Sciences. Nu måste vi också lära oss mer om hur vi ska tänka och bete oss. Som forskare studerar jag hur vi kan kommunicera för att nå människor som inte är så intresserade eller brydda om de akuta problemen med klimatförändringarna.

Som en inledning på IPA-projektet samlades deltagarna i Lund för att diskutera vad existentiell hållbarhet innebär, hur man kan få en balans mellan det individuella och en gemensam vision och vilka värden man ska uppmuntra för att få igång en förändring. Frågan var hur vi kan infoga värderingsarbeten för att förstärka innovation, utveckling och förändring och skapa förståelse, delaktighet och drivkraft.

- Vi blev inbjudna för att öppna diskussionen om vad existentiell hållbarhet är, berättar Lovisa Nyman. Det är ett komplext begrepp som inte kommer att definieras färdigt, men vi gav lite olika trådar och ingångar som gör det möjligt för deltagarna att diskutera vidare och ta reda på vad de menar med existentiell hållbarhet i projektet. Jag blev överraskad av hur fort man kan komma fram till de svåra frågorna, och det beror på alla i projektet redan är väldigt reflekterade.

Även deltagarna var nöjda med arbetet.

- Det är viktiga är att vi har anpassat oss till och bidragit till definitionen av existentiell hållbarhet då vi under projektet kommer att addera mer lager som skapar mer mening, menar Andreea Iager-Tako på PLAI. Denna process väcker frågan om varför vi genomför projektet och varför det är viktigt för oss att göra det. Det är viktigt med en medveten och etisk användning av resurser, inklusive vår tid, våra ansträngningar och vår mentala kapacitet tillsammans med andra resurser i projektet.

En viktig fråga var hur de kulturella och kreativa näringarna kan bidra till att stärka vår förmåga till förändring och skapa den inre medvetenhet som är nödvändig för den gröna omställningen. En utmaning är vår tendens att tänka i dikotomier:

- Vi människor tenderar att analysera saker som ett antingen eller, fortsätter Johanna Gustafsson Lundberg. Vi diskuterar och tänker gärna med hjälp av binära saker - antingen är det så här eller tvärtom. Under workshopen lyfte vi fram klassiska uppdelningar som natur-kultur, kropp-själ, rationalitet-känslor, frihet-beroende och man-kvinna. När vi går in i komplexa omställningar gäller det att orka hålla både och levande, för när vi ska se på vad som är framkomliga vägar för en större omställning gäller det att få med många på tåget. Det är viktigt att komma ihåg och ibland måste man kanske vara den tråkiga i rummet och säga ”är det inte mer komplext än så?”.

Ordens betydelse och hur man berättar den gemensamma historien är viktiga ingredienser.

- För mig är det mycket viktigt att reflektera och förstå termer på djupet, eftersom ”buzz words” kan vara ett stort hinder, menar Andreea Iager-Tako. Orden kan dräneras på mening eller används på ett ytligt sätt, exempelvis för att dölja något som egentligen görs på ett gammalt sätt.

Diskussionerna om existentiell hållbarhet kommer givetvis att fortsätta under projektet och även utvecklas i forskarnas fortsatta arbete på Lunds universitet.

- Det samtal vi hade under workshopen är en motkultur mot det väldigt förenklade samtalet i social media, vilket tenderar att bryta ner oss, menar Johanna Gustavsson Lundberg. Jag blir hoppfull när jag ser att vi kan komma från faktiskt ganska olika håll och föra den här typen ett samtal – det är meningsskapande och är verkligen existentiell hållbarhet i praktiken.

IPA projektet fortsätter nu med att formulera och prova sig fram hur man i projektteamet kan praktisera existentiell hållbarhet. Nästa steg blir att jobba med tillämpning av konceptet i utveckling av innovationsportföljer och metodik för att bygga portföljer.

‍

Så här tyckte några av deltagarna:

Andreea Iager-Tako från kulturorganisationen PLAI i Timișoara.

- PLAI startade 2006 som ett gräsrotsinitiativ från ungdomar för att börja samskapa samhällslösningar, genomföra platsskapande och starta evenemang. PLAI-festivalen är en festival för samhället och för världen, samtidigt som den främjar volontärarbete och ger ungdomar möjlighet att skriva sina egna berättelser. Vår stad Timișoara är historiskt sett en etniskt mycket mångsidig plats men också födelseplatsen för många mycket nischade kulturella initiativ, som en elektronisk musikscen, Rumäniens första rockfestival och en undergroundfestival. Sedan starten har PLAI arbetat för att locka världen till vår stad, som när vi arrangerade den första världsmusikfestivalen i Rumänien. Vi stöttar ”doers” av alla slag oavsett deras verksamhetsområden och började med festivaler, men insåg sedan att dessa människor behöver en plats att mötas, dela erfarenheter och samarbeta med andra sektorer. Då startade vi Ambasada, en plats dit ”doers” kan komma och känna att den är deras egen. De kreativa och ideella organisationerna får gratis infrastruktur och en plats där de kan träffa varandra men också företag och statliga institutioner från Timișoara och på en internationell nivå. Samtidigt som vi utvecklade Ambasada utvecklade vi också andra festivaler, koncept och events, som en ”mixed arts”-festival, en jazzfestival, ett utbildningsprogram för poeter, en sommarjazzskola och andra anpassade projekt.

I IPA-projektet kommer PLAI att vara med och skapa portföljer och ge projektet praktiska berättelser och åtgärder att arbeta med och följa.

- Jag ser att vi behöver en kompass för att skapa etiska, sunda och värdefulla milstolpar som sedan kan vara landmärken när vi navigerar mot en viss framtid. Jag ser fram emot att i detta öppna ramverk, med våra olika utgångspunkter, arbeta tillsammans med att slutföra detta intrikata pussel.

Vad ser du mest fram mot i IPA-projektet?

- För mig är det viktigt att vara partner i ett litet men mycket värdefullt konsortium där vi fokuserar på lärande tillsammans och att dela erfarenheter. Vi skapar trygga rum tillsammans, och jag tycker att det är viktigt för att skapa något som varar. Jag vet inte vad slutprodukten blir men jag kommer att njuta av resan som jag tror kommer att vara mycket generös från alla perspektiv.

‍

Sharona Ceha på University of Applied Sciences i Amsterdam

Sharona Ceha arbetar som lärare och lektor på University of Applied Sciences i Amsterdam. Som lärare i master-programmet i Urban management arbetar hon bland annat med stadens komplexitet och vilka kompetenser som människor behöver för att förbättra staden. Dessutom är hon lärare för det nya master-programmet Klimatpsykologi och klimatbeteende. Hon forskar också om hur vi kan kommunicera för att nå människor som inte är intresserade av eller inte bryr sig om de problem som orsakas av klimatförändringar och arbetar i detta bland annat tillsammans med meteorologer.

- Vi är mitt i kaos inom många av våra system och det sätt vi brukat göra saker fungerar inte längre. Vi är i behov av omställnings-management för att se på vad som fungerar. Den transition som just nu verkar fungera bäst är omställningen till fossilfritt och vi skulle kunna studera denna resa för att se hur man får omställningssystem att växa.

För Sharona Ceha är egentligen inte tanken på existentiell hållbarhet något nytt.

- Jag har alltid tänkt på detta men inte kallat det för existentiell hållbarhet. Jag har insett att om vi ska lyckas med att förändra världen måste vi starta med att förändra oss själva. För sju år sedan började jag en resa med att gå ner i vikt för att leva mer hälsosamt. Jag delar inte heller längre upp mitt liv i arbete och fritid – nu är allt jag gör en del av livet, och jag är en person som gjort ett inre val för att göra världen bättre.

Vad ser du fram mot i IPA-projektet?

- I detta projekt tittar vi på vilka kompetenser som intermediärerna behöver för att de ska få transformationen att fungera och binda ihop olika lager i samhället. Jag är med i projektet för att få inspiration. Under de senaste åren har jag arbetat med Andreea Iager-Tako och mötte därefter Birgitta Persson och Katarina Scott från Future by Lund online. Vi är alla den sortens människor som vill gå i framkant för den här utvecklingen. De kommer att inspirera mig och jag ska dela mina takar med dem. Det är viktigt att vi inte alla själva försöka uppfinna hjulet utan att vi lär av varandra. Jag kombinerar kompetensen att lära upp urban managers med min egen vision om existentiell hållbarhet. Ett resultat av projektet kommer definitivt att vara att jag ska ta detta till mina elever och försöka få in det i läroplanen.

‍

Foto: Stora bilden; Foto: Andreea Iager-Tako, övriga bilder Future by Lund

‍

IPA är ett projekt inom EU:s Horizon 2020 forsknings- och innovationsprogram ERA-NET Cofund UrbanTransformation Capacities (ENUTC). Från svensk sida är det Energimyndigheten som beslutar om stöd för den svenska medverkan.

‍

In English

‍

This translation is made mainly by translation tools.

‍

Together to find an inner core for innovation and green transition

Lovisa Nyman and Johanna Gustafsson Lundberg from the Centre for Theology and Religious Studies at Lund University helped Future by Lund with partners from HvA (Amsterdam) and PLAI (Timisoara) to understand the concept of existential sustainability. The IPA project, Innovation Portfolio Approach, will work with portfolio, innovation and development methods and how we can use worldview and values approaches to drive change and green transition. The workshop, which was held in February, was the IPA:s very first in existential sustainability, a concept that Lund University has been working with since 2021.

In February 2024, a first workshop exploring the concept of existential sustainability was held by Lovisa Nyman and Johanna Gustafsson Lundberg from the Centre for Theology and Religious Studies at Lund University with Future by Lund and representatives of the Romanian cultural organization PLAI from Timișoara and the Master's Program for Urban Managers at Amsterdam University of Applied Sciences (HvA). The workshop is part of the work within newly started project Innovation Portfolio Approach (IPA) run by Future by Lund, HvA, PLAI and Lund University.

In the European project Innovation Portfolio Approach (IPA), the actors are working together to see how a portfolio approach can be used for innovation and societal transformation. Today many of our challenges are so complex that they must be solved through many different and joint efforts including several actors. One way of is to create a development portfolio with selected partners and together create a common direction. Portfolios are based on a self-defined challenge or an opportunity, a scope. The goal of having the workshop was to strengthen the capacity of intermediaries working with the cultural and creative sectors to contribute to innovation and green transition using the approach of existential sustainability and use our worldview and values to drive change and participation.

Existential sustainability is a concept that has been developed by Lund University since 2021, and includes the idea that creative, cultural, and artistic practices as well as philosophical and spiritual applications have a unique ability to open the human capacity for change. Therefore, the IPA project wants to use the cultural and creative industries to deepen the human existential perspective so that the earth's resources can be used in a better way.

Sharona Ceha at the Amsterdam University of Applied Sciences (HvA):

“The climate problem is not fundamentally about technology, because technically most things are already possible, but the most serious problem is people's behavior. Now we need to learn more about how we should think and behave. As a researcher, I study how we can communicate to reach people who are not so interested or bothered about the urgent problems of climate change.”

As an introduction to the IPA project, the participants gathered in Lund to discuss what existential sustainability means, how to get a balance between the individual and a common vision, and how to use values to encourage to start a change. The question was how we can incorporate values to strengthen innovation, development and change and create understanding, participation and building a driving force.

Lovisa Nyman says:

“We were invited to open the discussion about what existential sustainability is. It is a complex concept that will not be fully defined, but we provided some different threads and inputs that will make it possible for the participants to discuss further and find out what they mean by existential sustainability in the project. I was surprised by how quickly you can get to the difficult questions, and that's because everyone in the project is already very reflective.”

The participants were also satisfied with the work.

Andreea Iager-Tako at PLAI:

““The important thing is that we have aligned and contributed to the definition of existential sustainability as we during the project will add more layers that will generate more meaning.

This process raises the question of why we are carrying out the project and why it is important for us to do it. It is important to have a conscious and ethical use of resources, including our time, our efforts, and our mental capacity along with other resources in the project.”

An important question was how the cultural and creative industries can contribute to strengthening our capacity for change and creating the inner awareness that is necessary for the green transition. One challenge is our tendency to think in dichotomies.

Johanna Gustafsson Lundberg continues:

“We humans tend to analyse things as an either/or. We like to discuss and think with the help of binary things - either it's like this or the other way around. During the workshop, we highlighted classic divisions such as nature-culture, body-soul, rationality-emotions, freedom-dependence and man-woman. When we enter complex transitions, it is important to be able to keep both alive, because when we look at what are feasible ways for a major transition, it is important to get many people on board. It's important to remember this and sometimes be the boring one in the room saying, "isn't it more complex than that?".

The meaning of the words and how to tell the common story are important ingredients.

Andreea Iager-Tako says:

“For me, it is very important to reflect and understand terms in depth, because "buzz words" can be a major obstacle. The words can be drained of meaning or used in a superficial way, for example to hide something that is done in an old way.”

Discussions on existential sustainability will of course continue during the project and will also be further developed in the researchers' continued work at Lund University.

Johanna Gustafsson Lundberg says:

“The conversation we had during the workshop is a counterculture to the very simplistic conversation in social media, which tends to break us down. I'm hopeful when I see that we can come from quite different backgrounds and have this type of conversation – it's a meaning-making process and it's really existential sustainability in practice.”

The IPA project is now continuing to formulate and try out how the project team can practice existential sustainability in relation to innovation. The next step will be to work with the application of the concept in the development of innovation portfolios and methodology for building portfolios.

Here's what some of the participants had to say:

Andreea Iager-Tako from the cultural organization PLAI in Timisoara.

“PLAI started in 2006 as a grassroots initiative of youth to start co-creating community solutions, placemaking and events. Our city of Timisoara is historically an ethnically very diverse place but also the birthplace of many very niched cultural initiatives, such as an electronic music scene, Romania's first rock festival and underground festival. In the same spirit, PLAI the festival is a world and communities celebrating festival, while promoting volunteering and empowering youth to write their own stories. Since its inception, PLAI has worked to attract the world to our city, like when we organized the first world music festival in Romania. We support doers of all kinds regardless of their fields of activity and started with festivals, but then realized that these people need a place to meet, share experiences and collaborate with other sectors. That's when we started AMBASADA, a place where doers can come and feel like it's their own. The creative and non-profit organizations receive free infrastructure and a place to connect among themselves but also with companies and government institutions from Timisoara and also at an international level. At the same time as we developed AMBASADA, we also developed other festivals concept events, such as a mixed arts festival, a jazz festival, a training program for poets, a summer jazz school and other custom projects.”

In the IPA project, PLAI will be involved in creating portfolios and providing the project with practical stories and actions to work with and follow.

“I see that we need a compass to create ethical, healthy, and valuable milestones that can then be landmarks as we navigate toward the future. I´m look forward to work together in this open framework, with our different starting points, to complete this intricate puzzle.”

What are you most looking forward to in the IPA project?

“For me, it is important to be a partner in a small but very valuable consortium where we focus on learning together and sharing experiences. We create safe spaces together, and I think it's important to create something that lasts. I don't know exactly what the final product will be, but I will enjoy the ride which I think will be very generous from all perspectives.”

Sharona Ceha on University of Applied Sciences i Amsterdam

Sharona Ceha works as a teacher and lecturer at the University of Applied Sciences in Amsterdam. As a teacher in the master's program in Urban Management, she works with the complexity of the city and the skills that people need to improve the city. In addition, she is a teacher for the new master's program Climate Psychology and Climate Behavior. She also researches how we can communicate to reach people who are not interested or bothered about the problems caused by climate change together with meteorologists, among others.

“We are in the midst of chaos in many of our systems and the way we used to do things no longer works. We need transition management to understand what works. The transition that seems to work best right now is the transition to fossil-free, and we could study this journey to see how to get also other transition systems to grow.”

For Sharona Ceha, the idea of existential sustainability is not really something new.

“I've always thought about this, but I haven't called it existential sustainability. I have realized that if we are to succeed in changing the world, we must start by changing ourselves. Seven years ago, I started a journey of losing weight to live more healthily. I also no longer divide my life into work and leisure – now everything I do is a part of life, and I am a person who has made an inner choice to make the world a better place.”

What are you looking forward to in the IPA project?

“In this project, we look at what skills the intermediaries need in order for them to make and support the transformation work tying different layers of society together. I'm involved in the project to get inspiration. In recent years, I have worked with Andreea Iager-Tako and then met Birgitta Persson and Katarina Scott from Future by Lund online. We are all the same kind of people who strieves to be at the forefront supporting this development. They will inspire me, and I will share my thoughts with them. It is important that we do not all try to reinvent the wheel ourselves, but that we learn from each other. I combine the skills to train urban managers with my own vision of existential sustainability. One result of the project will definitely be that I will take this to my students and try to get it into the curriculum.”

‍