Uppfinnaren, entreprenören och designern Alexander Lervik medverkade i november under Southern Sweden Creatives arrangemang i Lund. Alexander inspirerade genom att visa bilder på sina möbler, inredningsdetaljer och sin arkitektur – men pratade också mycket om vikten av ett riktigt bra samarbete, ofta mellan designers och tekniker.
Alexander Lervik gick ut Beckmans 1998 och rivstartade karriären med sitt examensarbete Ten stools, ten decades. Konceptet var en tillbakablick på designklassiker och Alexander skapade en pall för varje årtionde. Utställningen blev Alexander Lerviks väg in i branschen och den turnerade jorden runt i sex år.
Många av de möbler som Alexander Lervik designat är gjorda för Johanson Design, däribland stolen Eye och bordet Lucy folding table. Under tio år var han med och förvandlade varumärket till ett av Sveriges ledande möbelnamn. Soffan Mr Jones gjorde Alexander Lervik däremot för Adea och den utsågs till årets möbel på ELLE Decoration Swedish Design Awards 2017.
Intresset för att använda ljus på ett innovativt sätt går som en röd tråd genom Lerviks design, från Bright Handle 2001 där ljus i ett dörrhandtag används för att kommunikation. Ljusstaken Shadow är gjord så att den ska ha en vacker skugga och lampan Lumière au Chocolat har en lampskärm av choklad som smälter när lampan är på. 2007 gjorde Alexander utställningen Enlightment på Röhsska museet vilken etablerade honom som designer av ljuskonst.
När Alexander Lervik presenterar sig för Southern Sweden Creatives gäster i Lund talar han speciellt varmt om hur samarbete har utvecklat hans produkter. En sådan möbel är stolen Rib för Johanson Design. Men Alexander avslöjar att Johanson inte var förtjusta i den första prototypen.
‑ De tyckte inte att den passade deras stil. Jag besökte en fabrik som pressar filt och det gjorde att jag bytte material till filt. Jag ville sätta in hela stativet till stolen i maskinen, vilket jag först fick veta var omöjligt, men till sist gick det.
Samarbetet blev så lyckat att Rib blev utsedd till ”Best in Show” på Stockholms möbelmässa och “Best of the Best” i Rotterdam 2009. Ett annat samarbete gjordes med Orrefors Kosta Boda där glasblåsarna kom på en ny teknik att lägga glasremsor på varandra för att kunna efterlikna Alexanders ursprungliga skiss. Tillsammans med Eva Dahlgren gjorde Alexander utställningen Dit ljuset leder som hade premiär på Designgalleriet i Stockholm februari 2017. Besökarna möttes av Alexanders glasföremål i ett mörkt rum som så småningom fick liv genom ljus och Dahlgrens musik.
‑ Det blir som bäst när jag hittar samarbetet, säger Alexander. Jag kan sitta på min kammare och tänka ut saker, men när jag får in någon annan blir det något annat. Jag och Eva Dahlgren hittade varandra och det gav en symbios. Det var mötet mellan alla oss som ledde till slutresultatet.
Hur gör man då för att få ett bra samarbete?
‑ Svaret är en ödmjukhet. Det är viktigt att vara lyhörd från båda håll, för vi är beroende av varandra för ett bra slutresultat. Den personliga relationen är den viktigaste för att samarbetet ska fungera. Allt uppstår när mötet är bra.
Under dagen i Lund träffade Alexander många unga designers. Vilket skulle vara ditt råd till dig själv när du var ung designer?
‑ Det tar mycket längre tid att etablera sig än man tror som nyutexaminerad. Jag hade en bild av att det skulle ta några år, men det är först sista åren jag kan känna att jag kommit dit jag vill. Det är viktigt att ha tålamod och inte ge upp på vägen. Att jag har kommit hit beror på att jag bångstyrigt fäktat vidare. Att våga gå utanför bekvämlighetszonen är jätteviktigt.
Alexander är en av de kreativa krafterna bakom bolaget Tingest som arbetar med designstarka produkter i skandinavisk stil. Övriga projekt som han håller på med just nu är vitt skilda – till exempel ett offentligt konstverk i Norge, ett lysande rep som man kan slå en knut på och fåtöljer för Johanson Design. Nu är Alexander etablerad sedan länge och hans råd till dig själv är inte längre att ha tålamod.
‑ Nu är jag 45 år och tittar jag historiskt på formgivare så är det där någonstans man fastnar. Jag måste hitta en modell att ta intryck av de unga så att jag inte fastnar. Jag vill lyckas med att inte bli nöjd utan vill ha kvar min vilja att fortsätta att förändras.