Skåne har över 70 kreativa verkstäder av olika slag. Tillsammans skapar de ett mångsidigt ekosystem som svarar mot många olika behov hos många målgrupper, från amatörer till kreativa entreprenörer och forskare. Tyvärr dras många verkstäder med resursproblem, svårighet att nå ut och otillräcklig kännedom om varandra. Genom att stärka samarbetet och samla resurser och expertis kan Skånes kreativa sektor få en stärkt infrastruktur. Det konstateras i projektet ”Make Space för Verkstad” som har genomförts under ledning av Lunds universitet. Anneli Xie är projektledare och i samarbete med Birgitta Persson har hon satt Skånes kreativa platser på kartan. Här är några slutsatser inom projektet!
Utgångspunkten i förstudien Make Space för verkstad” var att alla sektorer, inklusive kulturella och kreativa näringar (KKN), har ett behov av en infrastruktur som hjälper dem att utvecklas, förnya sig och bli mer entreprenöriella. Det handlar om allt från fysiska utrymmen, verktyg och maskiner till kompetens och nätverk. Det är också viktigt att ha tillgång till entreprenörsstöd, finansiering och skalningsstöd.
Makerspaces, researchlab, studios, workshops, kreativa verkstäder med flera utgör infrastrukturen i KKN-sektorn. Tillgång till dessa utrymmen, med sin utrustning och expertis, är grundläggande för yrkesverksamma i den kreativa sektorn för att de framgångsrikt kunna förnya, skapa, bygga och ta de första stegen i sin produktion. Trots detta behov är tillgången till dessa utrymmen ofta begränsad, och i en forskningsrapport utförd av Kulturnavet Österlen i södra Sverige listade 69 procent av kreatörerna i regionen kreativa verkstäder som något de behöver men som de idag saknar tillgång till.
Make Space for Verkstad är ett REACT-EU-projekt som leds av Lunds universitet och finansieras av Tillväxtverket. I projektet har man under 2021 kartlagt och undersökt behoven hos olika platser och laboratorier i Skåne genom formulär och intervjuer. Mer än 70 kreativa verkstäder, allt från fritidsgårdar till FabLabs, samt 38 testbäddar (varav 14 är direkt kopplade till kulturella och kreativa näringar) har identifierats i Skåne. Medan de flesta av dessa platser finns samlade i Skånes tre största städer: Malmö, Lund, och Helsingborg, är det också noterbart att några av de mycket aktiva kreativa verkstäderna finns i städer och landsbygdsområden utanför de största stadskärnorna.
Huvudsakliga resultat
De viktigaste resultaten av kartläggningen och den inledande forskningen om typologin kan sammanfattas på följande sätt:
● Det finns många olika typer av kreativa verkstäder och labb, alla med sitt eget sätt att beskriva sig själva. De kreativa verkstädernas typologi är därför omfattande, allt från fritidscenter, konstnärskollektiv och kreativa nav, till fablabs och prototypverkstäder.
● Tillsammans utgör de ett mångsidigt ekosystem som tillgodoser olika behov och målgrupper, från amatörer till proffs och forskare. Beroende på deras uppdrag och fokus har de olika typer av utrustning, resurser, service och tillgänglighet.
● De kreativa verkstäderna är i stor utsträckning organiserade som ideella föreningar, men många verkstäder sköts även av akademin eller kommunen. Akademin riktar sig till forskare och studenter medan kommunerna i stor utsträckning fokuserar på att tillhandahålla utrymmen och aktiviteter för ungdomar.
När ledarna för de kreativa verkstäderna beskriver behov, utmaningar och möjligheter är de ganska samstämmiga.
● Ekonomin och affärsmodellen är begränsad vilket gör verksamheten sårbar och långsiktig planering svår. Många organisationer är beroende av osäkra projektfinansieringar från sin kommun och användarna kan inte betala marknadspris för att använda utrustningen.
● De kreativa verkstäderna känner inte varandra, är inte i samma nätverk eller är inte ens samordnade. Det finns en nätverksorganisation på nationell nivå, Makers of Sweden, med målet att koppla samman alla tillverkare och makerspaces i Sverige, men med ett begränsat utbud av uppsökande verksamhet och aktiviteter.
Inledande analys och slutsatser
Projektets slutsats är att det befintliga ekosystemet och infrastrukturen för kreativa verkstäder är fragmenterade och starkt beroende av engagerade individers uthållighet. Det är också uppenbart att de olika kreativa verkstäderna och laboratorierna tillhör olika typer av institutioner och organisationer inom utbildning, kultur, industri, vetenskap med mera. Det saknas övergripande politik, såsom en regional KKN-strategi, som skulle öppna för en mycket mer dynamisk och effektiv användning och utveckling av infrastrukturen.
I en situation där tvärvetenskaplig innovation och utveckling är efterfrågad skulle en högre grad av samordning mellan verkstädernas potential göra stor skillnad. Om varje labb och kreativt utrymme skulle vara medvetna om tillgänglig utrustning och expertis i sin region, kan de bättre rekommendera de kreativa yrkesverksamma var de ska gå. Detta skulle förmodligen också leda till mer samarbete och resursdelning samt till nya idéer, projekt och affärsmöjligheter.
Det finns också ett behov av affärsutveckling och rådgivning för många av organisationerna så att de kan bli mer hållbara. De behöver också stöd för hur de kan bli mer synlig och tillgänglig. Denna typ av kapacitetsuppbyggnad och utbildning behövs också i vidare bemärkelse bland kreativa yrkesverksamma inom hela sektorn.
På internationell nivå finns det flera starka nätverk som stöder utbyte av kunskap, färdigheter och som främjar samarbetsprojekt mellan dess medlemmar. Exempel på dessa är FabLab-nätverket, European Creative Hubs och Trans Europe Halles. Det finns en stor potential att utnyttja deras program och erbjudanden om kapacitetsbyggande.
För att det regionala innovationsekosystemet inom KKN ska blomstra måste man arbeta mycket mer övergripande och koppla samman alla resurser inom ekosystemet. De befintliga stödstrukturerna för innovation och entreprenörskap är till exempel sällan kopplade till att skapa verkstäder och kreativa workshops, enbart till att vara co-working spaces.
Det kan också tilläggas att ny teknik i kombination med nya typer av konsumtionsmönster kan initiera en återindustrialisering av Europa, en Industri 4.0, och bygga lokal produktion. Detta är en av nycklarna till att skapa hållbarhet.
